Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte hänge sig åt; man var glad, om man fick samlas kring
sin bål och med sina vänner njuta stundens ro. Man slog
bort bekymren med skämt och bräddade stundom stämningen
med en smula känslofullhet.
Det mesta af detta kan ju ingalunda göra några poetiska
anspråk, men åtskilligt däraf har i alla fall något kvar af
den i sitt slag fulländade gustavianska tekniken, och det kan
därigenom ofta få ett visst sirligt behag.
Jakob Tengström [1] stod i sin ungdom Kellgren nära och
tillägnade sig dennes satiriska ton i så hög grad, att deras
stycken stundom förblandats. Hans stilistiska säkerhet röjer
sig också i den här upptagna visan, hvilken får ett särskildt
pikant intresse genom uppgiften, att den skrifvits för att vid
riksdagen år 1800 roa det högvördiga prästerskapet.
Äfven Axel Gabriel Silverstolpe [2] tillhörde såsom
medarbetare i Stockholms-Posten Kellgrens krets och ansågs
som en lycklig satiriker och moralist. En egen insats
gjorde han som öfversättare af moderna engelska dikter,
men var annars framförallt en trogen och redbar
upplysningens vän och förkämpe. Hans Sällheten (1793) ger ett
exempel på huru det moraliserande odets såväl teknik som
anda kunde tillämpas och travesteras uti visan.
Än större framgång vann Johan David Valerius [3]. I
akademien tog han flera pris med sina lärodikter, och den
stora allmänheten sjöng med förtjusning hans visor. De bästa
af dem äro visserligen intet annat än bearbetningar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
