Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ––––-—–––-_ ..^
Människans Anlete
Pärlan sken i vattnets spegel;
hvita glänste svanens segel
i ett skuggrikt sund;
vinet glödde rödt i drufvan;
öm och menlös, lekte dufvan
uti Edens lund.
Men den högsta skönhet feltes
i naturen: — kronan feltes
än i skapelsen;
till dess människan ur gruset
hof sitt anlete i ljuset,
hof upp ögonen.
Snön på fjällen höll ej färgen,
morgonrodnan bakom bergen
sjönk fördunklad ner;
stjärnan, som i dagens panna
satt så skön, ej ville stanna
öfver jorden mer.
Djuren hyllande sig böjde
för de ögon, som sig höjde
ifrån stoftet opp;
där behag och kärlek myste,
där, bland sorgens tårar, lyste
ett odödligt hopp.
Änglaskaran står betagen,
ser de talande behagen,
och på skaparn ser.
Skaparn tryckte sitt insegel
på sitt verk; och i dess spegel
ser sin bild och ler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
