Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett segel syntes — bruden lopp
med dödens färg på kinden;
och kronan refs ur håret opp
och fjärran flög med vinden.
Dock här en brudsäng bäddad var,
här nere, för det Kära par.
Hit styrde han, att undfly där
försåtet af en bränning.
Hit lyckligt frälst, från udden här
han skulle, med en vändning,
i hamnen löpa in. Då kom
en il och hvälfde båten om.
Ett hufvud — det var hans — hon såg
sig öfver vågen lyfta,
och sprang dit ner, där samma våg
sig vrok åt brantens klyfta.
Där, sänkt på knä, hon hof sig fram
med handen sträckt, då han dit sam.
Han grep den, och från klippans brädd
af vågen drogs tillbaka;
och drog med sig sin brud i bädd:
så blef hon dock hans maka.
Man fann de tu med hand i hand,
och grof dem så i kyrkans sand.
Snart hundraårig, sitter jag
dock lugn, här i min skrefva:
blott ej mitt fosterland en dag
jag nödgas öfverlefva 1” —
Så talte han, och från den dan
ej syntes mer, där han var van.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
