Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sånger, Inbillningens värld, kände han sig mer förnöjd än
vid någon af de kransar, han vunnit, att höra den gillas
af Kraus och sjungas af fru Lenngren? Hennes närmaste
vänner styrde Utile Dulci, hvaraf hon själf var en medlem;
och sällskapet Pro sensu communi samlades merendels
kring hennes tebord. Alla dessa omgifvelser fullkomnade
hennes bildning; och ehuru de aldrig förde henne öfver den
gräns, där hon ansåg det kvinnliga snillet böra stanna, gåfvo
de henne likväl ett förståndsljus och en själsodling, som
gjorde henne, då hon å nyo framträdde för allmänheten,
värdig att dela dess ynnest med författaren till Mina löjen
och Ljusets fiender.
Det var efter hans anmaning som hon begynte i bladet
Stockholms-Posten, hvilket utgafs af honom och hennes man,
framställa den ena mästerliga taflan efter den andra till allas
förundran och förtjusning. I början hade hon det nöje att
höra sina arbeten misstagas för Kellgrens. Så skedde med
Äreporten, Mannens fyra åldrar, Törstsläckningen, Rosalie
m. fl. Dock röjde sig redan i dessa den särskilda hand,
som sedermera aldrig kunde misskännas; och det förut
aktade namnet fru Lenngren emottogs nu med ett så allmänt
och odeladt som högljudt och fortfarande bifall. Kellgren
öfverlefde icke den tid, då hennes ära uppnådde sin höjd,
men han förutsåg den; och det var en af hans gladaste
föreställningar i hans sista dagar.
I sällskap med Kellgren hade fru Lenngren tvenne
gånger intagit sitt rum ibland svenska skalder. Äfven i
odödlighetens tempel står hon vid hans sida. Jag tycker mig se
honom där räcka henne sin hand och säga: ”Om jag något
verkat mot fördomen, osmakligheten och dårskapen i den
väg, där män tänka och handla, så har fru Lenngren verkat
emot dem ej mindre i den kvinnliga världen. Mina löjen
öfver mitt kön äro ej mera träffande än hennes öfver sitt.
Jag har ej lyckligare bestraffat Snillets galenskap, än hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
