Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vissnade lemmar, dem grif ten
i mörker och tystnad förblandar,
högt öfver förgängelsens skiften
förklaras kring saliga andar.
Det höstliga kornet, som jordas,
ej vintriga månar föröda:
vid vårsolens blick det fullbordas
till sommarens gyllene gröda.
Så, värmd af det eviga ljuset
och vårdad för sällare tider,
står kroppen förskönad ur gruset,
och mera ej dör eller lider.
Men salig vi döden må prisa:
dess kval, som till jorden oss böja,
oss vägen till hemlandet visa
och hjärtat till himmelen höja.
Nu, jord, slut den ädlaste sonen,
slut mänskan till moderligt sköte!
Dess lemmar, de dyrbara lånen,
förvara till gifvarens möte!
En anda, som bad och som trodde,
där ägde sin älskade boning;
en brinnande vishet där bodde,
som närdes af Kristi försoning.
Omhägna med nattliga friden
den trötte, o graf, i din gömma!
När natten en gång är förliden,
skall Herren sin afbild ej glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
