Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad vore dygden, om lifvet vore
med stoffets flämtande gnista släckt?
Du förste Gustaf ! Du andre Store !
Du frie, modige Engelbrekt !
Och alla visa,
och alla ömma,
som mänskor prisa —
och mänskor glömma!
Hvad vore ömhet, förstånd och kraft,
om endast grafven till mål I haft?
Hvad vore äran, som till er ropar
att vörda plikten, att dö för den,
om hon berodde af fala hopar
och deras falare hufvudmän?
Nu strålar friden
från hennes anlet,
om också tiden
en suck föranlät;
ty tiden stänker ej upp sitt damm
till stjärnegatan, där hon går fram.
Hvad vore lyckan? Hvad vore glädjen,
i kärleksringen, så ljuf och ren,
om, när den bryts, I ej återkedjen
dess brutna länkar vid hoppets sken?
Så ödeblifvet,
o hjärtan såta!
Hvad vore lifvet?
En olöst gåta!
Ett obarmhärtigt Uriebref,
som Gud i vrede för mänskan skref!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
