Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Svenska Sprätthöken
vackert tagit till och förökat sig på desse fjorton dagar.
Min bror Stadig vet att tiga och tala med, det försäkrar jag
er på.
Grefve Hurtig.
Åter två emot en igen, ma foi il n’y a pas moyen.
Kastar ögonen åt fröken Sofia,
Fru Lotta.
Dessutan så skulle jag tro, grefve Hurtig, att vissa
samkvämen, som I frekventerar, och vissa nöjen, som I
tager, ej vore anständige för en person af ert stånd, och som
pretenderar så mycket som 1 gör att älska ett fruentimmer,
som i allt håller sig så god som I.
Grefve Hurtig.
Jalousie, ma foi. Men huru har hon kunnat få veta sådant,
min fru? Jag ser, Stockholm är fullt med afund och baktal.
Tacka vill jag Paris, där frågar intet den ena efter den andra,
folket löpa intet där med skvaller till att skilja tvenne älskande
hjärtan ifrån hvarandra. Men det må vara huru det vill,
min skönaste fru, om jag något felat, hvilket jag dock intet
vet, så beder jag här på knä om förlåtelse.
Fröken Sofia.
Grefve, grefve, I glömmer er, fru Lotta står intet bakom
spegeln. Vänd er hit, om I skall be henne om förlåtelse.
Fru Lotta.
Kom, kom, grefve, det ser så ut som vore spegelen,
eller snarare I själf som I ser uti spegelen, hvad I älskar
mest. Jag vill dock vara så charitable att tro det vara mer
en ovana än egenkärlek hos er. Jag är fromsint och vill
därföre denna gången förlåta er allt, men svär därjämte vid
min ära, att det skall blifva sista gången. Jag måste nu
lämna er, men I skall vara välkommen hos mig till
aftonmåltids.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
