Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& ...........––––..................-...■ %
Ur Oden eller Asarnes Utvandring
P o m p é.
Mitt rykte? Det är hans, som all min afund gör,
som väcker allt mitt hat. Och om till skytens läger
Pompé, af natten höljd, sitt eget budskap för,
så döm att denna jord det föremålet äger,
hvars åsyn detta hat ännu fördubbla bör . . .
Jag älskar.
Den okände
afsides.
Dundrets Gud, det är ditt slag jag hör!
Högt.
Du älskar? du, Pompé? — Och hvem? — Men nej. Jag felar.
Du är ej på en gång tyranniskt grym — och svag.
Den prins, emot hvars far du väpnar dig i dag,
det ej hans hjärta är din kärlek förfördelar!
Nej, du är segrare, du känner ärans lag . . .
Pompé.
Jag känner hjärtats blott: det ger, det tar ej tvenne.
Och Tilda . . .
Den okände.
Yngves brud!
Pompé.
Välan? — Jag älskar henne
Om du af ryktet hört dess värde, dess behag,
mitt fel och mitt försvar det på en gång förkunnat.
Jag vet den äldre rätt hon Yngves kärlek unnat;
men svärdets rätt är min, den ger, den följer jag.
Den okände.
Af Asiens härskare det feltes detta drag.
Jag skulle trott, Pompé, på ryktet om din ära,
en själ som din för stor att denna svaghet nära;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
