Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegel
förundrad.
Huru det?
Stina.
Å, herrn visar sig så förbehållsam. Nog vet han.
Tegel
afsides.
Hvad vill hon säga? Månn hon vet mer än jag trodde?
(Högt med en förbehållsam ton.) Å, jag tror att allt är
möjligt; men det synes inte så lätt.
Anna.
Inte behöfver ni dölja för oss underhandlingen: vi veta
hela hemligheten.
Tegel
afsides.
Hemligheten! Detta betyder något. Månn tro att här
vore viktigare saker å färde, än jag har misstänkt? Jag måste
ställa mig som jag visste någon hemlighet. (Högt.) Ja . . .
vet ni allt . . . så . . . vill jag ej dölja något för er . . . men så
bör nådig fröken också säga hvad hon vet, ty då kan jag
tala med henne utan förbehållsamhet.
Anna
förbryllad.
Å ... jag kan väl inte säga att jag vet allt. . . men ... om
jag skall säga sanningen, så vet jag något, och något har jag
gissat.
Tegel.
Det förstår sig. Ett ord undfaller ofta i en hastighet, ett
annat ord en annan gång; och då man har förstånd, så lägges
det ihop: och så gör man däraf en slutsats. Denna slutsats
uppväcker nyfikenhet: nyfikenhet öppnar ögon och öron,
och vid edra år äro de så skarpa, så fina! . . . Och på det
sättet blifva stora hemligheter upptäckta ... Är det inte så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
