Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
$
het. Ädelmodige prins! Jag ryser då jag ser er bland
Sigis-munds beväpnade medhållare.
Stolpe
som kastar sig på knä.
Ack, prins! Låt ej smädarens röst förleda er rättvisa.
Gustaf Adolf
till Bielke.
Hvem är den gamle mannen?
Stolpe
med häftighet.
Jag är en soldat, som stridt för er far vid Stångebro,
som med samma arm, ni ser beväpnad, skulle strida för er;
men som ej kan lida att se dygden baktalas och min fosterson
beskyllas för nedriga missgärningar. Det är jag, prins, det
är jag allena, som dristat med beväpnad styrka försvara
min gamla herres son. Det är jag, som för edra fötter väntar
ett rättmätigt straff för min djärfhet. Men, prins, men, nådige
och ädelmodige prins! Hvem kunde se oskulden uppoffras,
utan att den försvara? Jag visste eder snart komma, och jag
var säker att ni skulle bli för oss en skyddsängel.
Gustaf Adolf.
Det gör tillfyllest: du har upplyst mig. (Han upplyfter
honom.) Trogne och ädelmodige man! Din uppriktighet
öfvertygar mig. (Till vakten.) Jag är nöjd: gif honom sin
värja igen.
Tegel.
Han fri! Er far . . .
Gustaf Adolf.
Är för stor att neka mig sitt biträde. Gyllenstiernas frihet
skall bli min segers belöning.
Tegel.
Men en upprorisk? En Sigismunds medhållare? En . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
