Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ø .......’‘’k’‘nsy™u’- —%
Ur Slåtterölet eller Kronfogdarne
nej, i glädjen jag alla öden glömmer:
trara lara lara etc.
Jag den vanan ej äga plär,
att mig själf jag berömmer;
men att en ture så lustig jag är,
man knappast dömer. —
Och svärfar! hör: jag nu er spår,
att snart ni morfar heta får . . .
En liten Polykarpus! . . . eller hvaba?
La larala larala larala la . . .
en liten Polykarpus! blir det ej bra?
Ambrosius.
Åja, min måg! ja, alldeles, ja!
TREDJE AKTEN.
Scen 5.
LOVISA, BRYNGEL och FLICKORNA, sora voro inne i första akten.
(De komma muntra in, liksom ifrån någon lek. Bryngel tillskapar
sig som en löjlig fruntimmerspilt.)
Lovisa.
Flickors vänskap lätt ni vinner,
då ni så artig är.
Deras grymhet snart försvinner,
blott man behaga lär.
Det aldrig bort ert hopp förstöra,
att strax ni bifall ej fick höra;
en flicka så ju svara plär? —
Ni skall ej få skäl att klaga,
blott ni vill en artig del
uti våra nöjen taga;
ni skall fägnas och behaga
vid vår dans och våra spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
