Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff 1 ’ v:—. tø
Ur Medea
H e k a t e.
Eviga lågor Kreon förtära.
Megär a.
Bålet är rest, dit Jason vi bära.
T i s i f o n e.
Med fasa han känner Kreusa igen.
Furier.
Se, hur han lider!
Hör, hur han kvider!
M e d e a
häftigt.
Hållt! Plågoandar! Hållt!... jag älskar honom än.
Hekate. Megär a. T isifon e.
Ingen ömkan hjärtat rör:
hämnden här sin spira för.
Hekate
drar en purpurmantel ur djupet och ger Medea.
Med oförgängligt gift, hvars kval ej kan försvinna,
jag denna mantel färgat har:
den åt Kreusa gif, då hon och hennes far
i evig låga börja brinna;
och luften i Korint, midt under blodigt krig,
kring de achivers strand en smittsam ånga sprider.
Medea! du är mor: gif prof åt alla tider,
hur hjärtat älska kan, hur hjärtat hämnar sig!
Kor och dans af furier.
Rusta dig ut! . . . Plågor och fasa
trampa ditt spår.
Furier rasa.
På ormar du går.
Hämndfull är vänskap, när otro den får;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
