Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flp- ■■■■■■■ ■ ––––––– ––––-fo
Bengt Lidner
Medea
på en gång med dem.
Hvad! Jason . . . dessas far?
Eumenider fara åter öfver teatern. Barnen utsträcka sina armar mot
Jason.
Medea.
Gån! fallen i hans sköt!
Hon blottar en dolk och sticker dem.
Men aldrig skall hans anda
sitt svarta gift, sitt kval i edra själar blanda.
Lågande furier synas hastigt på teatern och försvinna. Jason faller
mot en pelare, och Medea kastar sig på en ur molnen kommande vagn,
dragen af drakar.
Scen 10.
DE FÖRRA. JUNOS PRÄSTER och PRÄSTINNOR,
Kor af dem.
Där ligga de uti sitt blod,
hur menlösa och små!
I aftonrodnans purpurflod
de kyska stjärnor så,
bestörta, matta, bleka, stå.
Junos präster stiga fram och lägga en mantel öfver den äldste af
Medeas söner.
En Junos präst.
Ren jag en stjärna ser vid himlabågen klarna,
där alla nätter du skall dem för mened varna,
som öfver trogna bröst med gudavälde rå.
Junos prästinnor lägga en annan mantel öfver Medeas yngste son.
En prästinna.
Hvad sång förtjuser nu mitt öra?
Förvandlad i en näktergal,
du låter redan dig från tysta dälder höra!
Sjung om din mor, din död, om kärlek och dess kval!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
