- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
52

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad säger jag? O Gud, o Sverige, Vasars jord!

Förlåt den vilda sorg, förlåt en ynglings ord,
som ville ge sitt lif, sin sällhet tusen gånger,
blott att ej se ditt fall, din blygd, din sena ånger.

Se, ifrån fallets brant, där svindlande du stod,
du rycktes nyligen af dina ädlas mod.

Med hjärtat mildt och fritt, med håret silfverfärgadt,
beskyddar Karl ännu ruiner, dem han bärgat,
och segrarn står bredvid, beundrad af en värld,
och Oskar växer upp att föra Fingals svärd.

Skall aldrig deras namn ditt dufna sinne väcka?

Skall evigt ditt fördärf hvar ädel möda gäcka?

Och är den enda lön, du ämnar deras dygd,
ett fortsatt skådespel, o Svea, af din blygd?

Du bär ej utländskt ok. Ditt eget ok är värre.

Hvar slaf af sitt begär har en tyrann till herre.

Den ej umbära kan bär lätt en oväns band,
och svärdet trifves ej uti hans snåla hand.

Du sofver, Svea folk! Hvem vill din hvila rubba?

Men sveket med sin dolk, men våldet med sin klubba,
de vaka omkring dig. O, väckte dig min sång
med djup af grafvens röst, med dån af åskans gång!

Se, med de väldige ha dina fäder tvistat,
men nu går solen upp i länder, som du mistat.

O Finland, trohets hem, o borg, som Ehr’nsvärd byggt,
nyss lik en blodig sköld från statens hjärta ryckt!

En tron står upp ur kärr, hvars namn vi knappast vetat,
och kungar böja knä, där våra hjordar betat;
en annan skär vår skörd och upptar klippans järn,
som rodnar utaf harm att smidas till hans värn.

Hvad återstår oss snart? Allt närmre tränger jätten,
han står på fjällets spets, och ögat slukar slätten. —

”Men han ger fred och skygd.” Välan, tag honom mot
och kyss hans hjältehand och slumra vid hans fot!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free