Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Tor sig reste på knakande vagn, så hög,
och fyllde bältet med åskor och blickade mulen.
Fram öfver bron det vrenskande spännet flög,
och gnistor stänkte, som stjärnor, från lågande hjulen.
Han högg sin Mjölner i fjällen: där blef en dal.
Han drack af hafvet: det sjönk mellan torkade bräddar.
Med tiden stred han, med trollen i Lokes sal,
med Midgårdsormen, som rundt kring Heimskringla sig
bäddar.
Drack han i Trudvang sitt mjödhorn på kämpavis,
fridsälle gudar besökte väldiga Norden.
Öm, som en fästmös suckar, kom Vanadis,
och Frej steg neder i värmande regn öfver jorden.
Då var naturen ej ännu en liflös kropp;
en ande rördes i nu förstelnade leder.
Gullmanig Skinfax drog strålande dagen opp;
när Rimfax fnyste, dröp dagg i dalarna neder.
I Ägirs armar låg moderlig Herta gladt
— den bruden ännu med stormande brudgum kringsvingar —.
På fjällens spets den väldige örnhamn satt
och kylde världen med vidtkringfläktande vingar.
I bergens salar satt jätten med trotsigt mod
och drack för Loke en skål ur människoskallar.
Grönskäggig strömkarl sjöng ur den blåa flod,
och skogsfrun svängde sitt släp mellan grönskande tallar.
Och skalden framgick kring jorden med helig håg,
en dyrkad främling, de salige gudarnes like.
På mänsklighetens höjder steg han och såg
rundt omkring världen, så stolt som en kung kring sitt rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
