Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅRET 1816.
Hvem rider så sent på sin svarta häst?
I natten droppar det blod.
Hvad flyktar han för, den främmande gäst?
Bida, du riddare god!
Förgäfves! Han ser sig ej om, får ej stanna,
och stjärnorna slockna omkring hans panna.
Försvunna år, var det du? — Farväl!
För en stund sen var du vår kung;
nu är det förbi: på din arma själ
har du mycket, din räkning blir tung.
Där uppe, där uppe en domare sitter;
försvara dig, bleknade, om du gitter!
Din son — det är skönt, att ej släkten ännu,
den legitima, dör ut —
din son blir vår konung och hyllas som du,
och på hyllning det tager ej slut.
Till honom, till honom vi krypande vädje
och tigge af honom vår lumpna glädje.
Han kommer. Du pöbel, till jorden sjunk:
hans häst räknar anor; gif rum!
Hans höghet har klädt sig till tiggarmunk,
och hans blick är orolig och skum.
Svärd förer han icke, den adlige hjälte,
men radband i hand och en dolk i bälte.
Hurra, hvad kröningspengar han sår!
Betrakta prägeln, du pack!
Frihet därstädes afbildad står,
det är skada, att foten har black,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
