Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty detta är det härliga hos mänskan,
att hon kan fatta tingens inre väsen,
ej hvad de synas, men hvad de betyda;
och verkligheten, hvart vårt öga ser,
den är symbolen endast af ett högre.
Parnassens tinnar hafven I bestigit,
de solbeglänsta mänsklighetens höjder;
ty högre stiger icke mänskan opp,
än vetenskap och konst ledsaga henne
Förr stod Parnassen i en hednisk värld,
och kring dess dubbla toppar dansade
i evigt solsken ungdomsfriska gudar ;
men vid dess fot låg världens medelpunkt,
Apollostaden med sitt vishetstempel.
Ingifvelsen, den gudasända, hade
sin källa där, och ur orakelhålan
det mörka ödets anderöster stego,
från jordens hjärta skickade i dagen.
Nu står Parnassen i den kristna kyrkan,
men vigd och helgad, renad och förädlad.
Ty i dess grannskap tydas himlens under,
och lammets hvita fana öfverskygger
med änglavingar gamla gudaberget;
och orgelns toner brusa därutöfver,
den stora orgelns bild, som ingen ser,
hvars silfverpipor gå igenom världen
och till hvars toner, spelade af Gud,
naturens hjärta siår och sfärer dansa.
En lagerkrans I hämtat från Parnassen,
bevaren den och glömmen ej hans anor!
Från Febus stammar han, från ljusets gudom.
Ty idealet, under Dafnes skepnad,
för guden flydde, som det flyr ännu
för vishetens och sångens vän på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
