Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är intet ringa, intet stort här nere.
Härförarn ensam vinner icke slaget,
de djupa leder vinna det åt honom.
Världsanden verkar genom mänskokrafter,
och af det spridda ringa fogar han
med konsterfarna händer hop det stora.
Så bringom villigt till hans haf af ljus
vår ringa gnista, till hans gudakrafter
vår mänskokraft. —
Ty det är kraft och klarhet,
som Febus fordrar af de kransade.
Den samme gud, som tände dagens fackla,
var äfven guden med det gyllne svärd,
med silfverbågen, hvilken fällde Python.
Själfständig kraft är mannens första dygd.
Fast skall han stånda som en Herkulsstod,
på klubban lutad, höljd i lejonhuden.
Det lösa vacklandet, den blinda lättron
är dagens kräfta uti unga sinnen;
hon fräter tanken bort ur hjärnans kamrar,
och mod och styrka ur det fria bröst.
En hvar kan icke bli en genius,
på säkra vingar stigande mot ljuset ;
men hvem som vill kan pröfva, förrn han dömer,
kan fatta själf den sanning han besvärjer,
kan känna själf det sköna han beundrar.
Helt visst i tankens stilla världshaf än
där ligga många obekanta öar,
och mången stjärna speglas där, kanske
ej hittills upptäckt utaf forskarns öga.
Kan du ej plöja själf de djupa vågor,
så lyssna villigt till de vises röster,
de vidtberestes, som med säkra tecken
tillbakavända från de nya landen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
