Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tankens rike väljes man till kronan,
till lagerkronan: den en krona bär
skall också härska; den en sak förstår
skall också döma, det är tingens ordning.
Så troddes fordom, så tros nu ej mer.
Ack, stora minnen bo likväl här inne
i Gustafs stiftelse, där Lehnberg talte
och Oxenstierna, Kellgren, Leopold
i ädel täflan höjde sångens röster.
Ej mäte vi oss med de store döde,
men deras andar äro ej försvunna;
på gyllne stolar sitta de i molnen,
de hviska stundom ned uti vår själ,
och minnets ära, om ej någon annan,
är vår, ty henne ha vi ärft af dem.
Men hvad är minnet för en tid som denna,
som ingen forntid, ingen framtid har,
blott ögonblicket, som man äflas i,
där dagens infusionsdjur leka frihet
i tanklöst vimmel eller falla ner
i platt afgudadyrkan — för sig själfva?
Frisinnig är vår tid, och allt slags makt,
jämväl den mildaste, den himlaburna,
som styr och lär i andens fria land,
så snart hon erkänns, blir hon strax förhatlig.
Ej en skall styra, och ej fler, — men alla,
ty medelmåttans jämlikhet är helig.
Hon stiftar lag i staten, hvarför ej
i dikten äfven, som dock är en fristat,
allmänningen, där betet öppet är
och ingen bom behöfs och ingen herde?
Det går en jämkningsande genom världen,
som bortskär höjderna och fyller djupen
och icke tål, att något mänskobarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
