Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bild, som oss sin egen saga säger,
en lefvande gustaviad i brons!
Ja, sådan var han, när han korn ur striden,
men sådan äfven, när han göt sin själ
i folket in, bland konsterna och friden,
ty store andar ge sin form åt tiden,
och Gustafs tidehvarf bär Gustafs drag jämväl.
Min barndom föll uti hans solskensstunder,
jag minns den tiden: hur den är mig kär,
med sin förhoppning, sina sångarunder
och allt det nya lif, som rördes där!
Det var som våren, när hans värma droppar
ur blånad sky och löser vinterns tvång:
då leka djur, då svälla lundens knoppar,
och kinden färgas, mänskohjärtat hoppar,
och allt omkring är lust och mod och fågelsång.
De gamle karoliner hade somnat
i blått och kyller, ifrån splitets dar,
som allt försökt och ingenting fullkomnat,
då ingen kung och ingen ära var.
Hvad Norden evigt vill, en kung som känner
sin egen kraft, stod åter fram i glans,
och där vardt ordning ibland frie männer,
och makt och lydnad blefvo åter vänner,
och allt var gladt och tryggt vid tanken, att han fanns.
I purpur satt förtjusaren på tronen,
och spiran var en trollstaf: med hvar stund
där växte nya hjärtan i nationen
och nya blommor, fast på järnmängd grund.
Vår gamla dröm om bragder och om ära
förflyttades till någon fredlig trakt,
där ek och lager sifla kronor bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
