Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till handling. Hvarje revolution i sinnena har därför alltid
en yttre politisk sida, likasom hvarje rot har sin stam eller
hvarje själ har sin kropp. I bägge dessa hänseenden, det
inre andeliga och det yttre politiska, måste därför vår tid
betraktas.
Det sistförflutna århundradet prisade sig själft såsom
ljusets och fullkomlighetens tidehvarf. Det såg med förakt
ner på nästan alla föregående tider, såsom barbariska och
fördomsfulla. Vi böra också erkänna, att utmärkta män
under denna tid verkade för Europas bildning, att mången
fördom skingrades, att vetenskaperna, helst de praktiska,
nådde en förut okänd höjd, och att äfven de andra i
allmänhet behandlades med en klarhet i framställning och form,
hvaraf man allt sedan den gamla klassiska tiden endast haft
få exempel. Det låg i hela det adertonde seklet ett sträfvande
till begriplighet och reda, till klar och fördomsfri öfversigt,
som visserligen i sig själft är berömligt och endast genom
sitt användande på orätt ställe blir förkastligt. Vore ej
människan sig själf en gåta, hvartill hon förlorat ordet redan i
födseln; blefve hon ej med förbundna ögon landsatt på
lifvets ö och bortkallad därifrån; vore icke just det ädlaste
och heligaste hos henne tillika det obegripligaste: i sanning,
det nyss förflutna århundradet hade varit det enda
fullmyndiga, och alla de föregående hade endast utgjort
mänsklighetens barndomsår. Men lyckligtvis är människan något helt
annat än det, hvartill den öfverkloka tiden ville göra henne.
Betrakta vi denna tidens ande i sina särskilda yttringar, så
var det utan tvifvel rätt, att man beifrade fördomen; men
det var ingalunda rätt, att man tillika ansåg allt åndeligt, allt
heligt som en fördom. Hvarje tid har sin vantro, sitt ogräs;
men midt ibland ogräset växa ofta religionens liljor: och
det är orätt, om man bortrensar de ena med det andra. Det
var hälsosamt, att man förföljde förföljelseandan, att man
predikade samvetsfrihet och tolerans; men det var ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
