Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre främmande, än den nyligen varit? I vetenskaperna
härska de symboliska åsikterna. Lösa de också icke den
stora gåtan, hellre tänker jag mig dock naturen som ett
lef-vande djur än som en död klump. I uppfostran återkommer
man allt mer och mer till det goda gamla, då man härdade
både kropp och sinne och närde den unga anden med fast
föda och icke, såsom sedermera blef brukligt, med idel
sötsaker. I konsten råda friare, mera omfattande grundsatser.
Till och med bland oss hafva djupa, hjärtgripande toner
blifvit hörda bland det öfriga oljudet; och i andra land sitter
redan den nya sångmön fullvuxen med sin eolsharpa, som
spelas af himmelens vindar. Öfverallt framträder, ehuru
stundom under groteska former, det andeliga, det
allvarsamma, det betydningsfulla. Öfverallt sticker tiden handen
i sin egen barm och drager den renare, om ej alldeles
obe-smittad, därutur.
Så låtom oss icke döma tidens ande hårdare än han
förtjänar. Låtom oss beifra hans utsväfningar, men därför
icke misskänna det goda, som ligger till grund därför. Den
nya tiden är ännu en yngling; och all ungdomskraft är
vanligen litet öfversittare, den älskar det öfverdrifna och börjar
gärna med att skaffa sig rum. Vi böra ej heller glömma,
att den förra tidens ensidighet väckt och retat den närvarandes.
Vi böra ej glömma, att det nya är kommet såsom en läkare,
och att sjukdomen, som skulle botas, var farlig och djupt
inrotad. Låtom oss därför icke klandra läkaren, om han är
sträng, om han skär djupt i tidens bröst; ty det är en
kräftskada, som han måste bortskära. Vår tid är, likasom Luthers,
en orons, en kampens tid; men jag är för min del öfvertygad,
att ur de kämpande elementernas strid skall en bättre, en
skönare skapelse framgå; ty den ordnande anden sväfvar
redan öfver djupet. Låt det brusa, låt det kasta sitt skum!
Men ljuset skall ännu en gång skilja sig ifrån mörkret, och
när allt är fulländadt, skall en förädlad mänsklighet framgå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
