- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
158

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skadar, gäller icke här; ty här är ingen öfverdrift möjlig,
emedan ingen kan vara för skön eller för rik, men endast
för vanskaplig eller för fattig. Det vore kanske, ehuru af
andra orsaker, bäst, om skalden aldrig uppträdde som talare;
men när han någon gång måste det, så är det en besynnerlig
fordran, att han skulle ombyta natur och lämna sin fantasi
hemma. Det ligger i naturen, att den, som fått vingar, gärna
nyttjar dem till flykt, och att den, i hvars inre en värld
blomstrar, icke en gång i prosan uttrycker sig med den
vederbörliga torrheten. Jag vet, att denna senare har äfven
sina målsmän, som förargas öfver slösaren, hvilken i några
rader förspiller skatter, hvarpå de med sin knappa
hushållning skulle kunnat lefva en hel bok igenom. Men de
göra honom verkligen orätt; ty det är i sanning icke af deras
förråd, som han blifvit rik. Det är dessutom ett fåfängt
rop, som man upphäfver emot bilderna; ty under det
granskaren ur ödemarken af sitt bröst predikar emot dem, stormar
den klandrade förbi och rycker åhöraren med sig och förer
honom öfver blomsterängar, under idel äreportar, fram till
sitt mål.

* * *

VID OFFENTLIGA FÖRELÄSNINGARNAS SLUT.

PÅ KAROLINSKA LÄROSALEN I LUND, APRIL 18 24.

Jag slutar härmed mina föreläsningar öfver Thucydides;
och med detsamma slutar jag äfven den offentliga
lärarebefattning, jag i tolf år bestridt vid akademien. Det är
naturligt, att det ögonblick, då man afträder från ett kall,
som man i längre tid innehaft, hvarvid man i mer eller
mindre mån fästat sitt sinne, måste förekomma hvem som
helst viktigt och betydningsfullt. Man befinner sig därigenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free