Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycken verklig lärdom är möjlig utan kännedom af de
klassiska språken. Ty hvarför kallas de klassiska? Klassiskt
är ett språk icke blott genom sin egen inre utbildning, utan
äfven och i synnerhet genom sin litteratur. Men en sådan
litteratur hafva numera flera af de lefvande språken. Den
massa af idéer, som utgjorde de gamles bildning, har
småningom öfvergått i det allmänna tänkesättet; vi lefva af de
fonder, som forntiden samlat. Så måste det äfven vara: ty
ingenting i mänskligheten är enstaka, mänsklig odling är en
fortgående kedja; den närvarande länken är alltid
samman-hakad med en föregående, och denna åter med en annan,
ända upp till skapelsedagen tillbaka. Den ena generationen
ärfver alltid den andra; bildningens historia är en fortlöpande
förklaring öfver mänsklighetens stora ärfdabalk. Men ett
sådant arf är egentligen blott materielli: det är endast
råämnen, som det ena tidehvarfvet emottager af det andra,
att på sitt eget sätt förarbeta och använda: formen måste
alltid bero af den närvarande tiden och dess tillfälliga
omständigheter. På detta sätt har vår tid långt för detta tillägnat
sig alla de gamles väsentliga idéer i lagstiftning, i vetenskap,
i vitterhet. De äro ej längre nya, de äro lätt tillgängliga för
en hvar; i hvad språk som helst kan man inhämta dem.
Man vet för närvarande icke blott hvad de gamle visste, utan
i många fall oändligen mera: de materialier, de lämnat, äro
ej blott samlade, utan äfven på mångfaldigt sätt förökta;
erfarenheten, som hos dem var ett barn, har blifvit fullvuxen
och är nu en mognad man. Man har alltså rätt, då man
påstår, att klassiska litteraturen numera kan, nämligen i
detta materiella afseende, anses för umbärlig. Men hos intet
folkslag i världen har det materiella i bildningen, själfva
kunskapsförrådet, varit så förenadt och sammanväxt med
dess form, som hos grekerna. Själfva idén var för dem
alltid blott det ena elementet af bildningen: det andra, äfven
så väsentliga, var dess uttryck och sinnliga framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
