Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen poet kan, ehuru han både vill och bör det, ändå rätt
sätta sig öfver publikens dom, ty det ligger i sakens natur
att författare och publik borde bilda hvarandra. Hvad
recensionen af Iduna och isynnerhet Recensionsblommorna angår,
som jag just i dag får läsa, så innehålla de visserligen mycket
oförtjänt beröm; men därjämte måste jag också låta mig
behaga att skolmästras såsom den där ännu ej är rätt invigd
i tidens mysterier. Det är väl godt och väl, att man erbjuder
mig förlåtelse och utfärdar aflatsbref: men jag fruktar
verkligen, att jag är inkorrigibel. Jag hade till hälften tänkt att
svara: men Fridsropet har helt och hållet afväpnat mig. Mig
synes det det sannaste, ädlaste, skönaste, som på länge varit
diktadt i Sverige : verkliga fridens ord, som måste finna ett
återsvar i hvart ädelt hjärta. Jag hoppas, att hvar och en
som läser dem skall, liksom jag, blygas för sin egen lilla
fåfänga och inse att det är och egentligen alltid bort vara
fråga om någonting oändligen högre och bättre än en usel
partiseger. Strid måste visserligen vara i vitterheten, liksom
i hela det mänskliga lifvet; allas åsikter kunna ej vara lika,
böra det ej heller, men striden kan och bör vara ädel och
ridderlig. Med blanka, med himmelska vapen böra vi täfla,
utan högmod hos den segrande, utan afund hos den
besegrade. Det är skönt att öfvervinnas i sång: mera än en
gång har jag blifvit det af dig, af Atterbom och af så många
andra; men Gud är mitt vittne, att jag därvid aldrig känt
annat än glädje. Men väl har jag känt harm, då man
skoningslöst angripit namn, dem jag värderar, dem eftervärlden också
skall värdera, ehuru de diktade i andra former än våra. Väl
har jag trott och tror ännu, att den reform i vår vitterhet,
som man åsyftat och som äfven i visst afseende var
nödvändig, kunde och borde göras utan så mycket buller och
bång, utan så mycken orättvisa och bitterhet; jag har trott
och tror ännu, att den så kallade gamla vitterheten bör
sjungas, ej disputeras bort. Man skall ej smäda det gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
