Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbete, äfvenså litet som något annat, för mitt lifs egentliga
bestämmelse, eller fäster därvid en sådan uteslutande vikt,
som en och annan af mina herrar ämbetsbröder, som sätta
sin ära uti att vara vandrande upplagor af kyrkolagen, ehuru
naturligtvis med många tryckfel. Men om man häraf slutar,
att jag nödvändigt måste vårdslösa min syssla, så är det troligt
att man förhastar sig. För att hindra detta, fordras endast
en smula ambition och vanligt människoförstånd. Jag har i
tolf år tjänt som professor, hvilket icke heller just är någon
intressant syssla, och likväl slagit mig tämligen igenom. Utan
tvifvel vore bäst och bekvämligast, om en litteratör kunde
lefva, som du, utan att behöfva räkna på en tjänst; men
vi, som äro fattiga, kunna ej tänka därpå. Vi äro sålda
under staten, men ha också rätt många fristunder, om vi
aflägga allt onödigt fjäsk och endast se på det väsentliga af
dess uppdrag. Jag har suttit för länge i härvarande
domkapitel för att ej veta, huru liten tid som fordras för det
hufvudsakliga af en stiftsstyrelse, ehuru visserligen i början
ett och annat torde förefalla mig ovant. Hvad poesien angår,
hoppas jag åtminstone få tid därtill: gifve Gud att endast
hälsa och krafter ville räcka så väl till. Jag har dessutom
tre eller åtminstone två år innan tillträdet och ämnar använda
dem väsentligen att fullända, samla och utgifva allahanda
rimmerier. Jag vet väl, att många skola anse detta som en
profanation af den biskopliga värdigheten. Det vore
anständigare, tänka de, att jag samlade kyrkoförfattningar eller,
om jag nödvändigt ville vara vitter, åtminstone satte Alnanders
Salighetslära i rim. Men hvar och en har sitt begrepp om
värdighet. För min del kan jag ej skilja mellan människans
och ämbetsmannens. Man måste tjäna Gud på det sätt man
kan, och poesien är också en gudstjänst. Det gifves stift,
som ligga något högre än de man bortgifver i Stockholm.
Man förnedrar ej, tänker jag, religionen därigenom, att man
sätter henne i bredd med poesien. De äro bägge af så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
