Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å bergshöjd
lif med fröjd
långt ifrån kvalmet af stängsel och stad,
i rena, friska luftströmmars bad,
med daggens pärlor på rosenkind,
med bröstet svalkadt af morgonvind:
det är hvad jag älskar försann, försann!
Och den det älskar, han är min man.
Åt skyn opp
med glädtigt lopp
liten fågel sig svingar så fort.
Vattnen ock hasta från ort till ort.
Molnen grå
vanka, gå.
Ur det fjärran dunklande blå
bilder mig vinka och ljud mig nå.
I, lockande toner, hvart dragen I mig?
Friskt framåt på hoppets blånande stig!
Ty människan är en vandringsman,
och den det älskar, han är min man.
Vår förgår,
mänskoår
flykta. Sist stupar en dödelig själ,
och grafven grönskar, och därmed väl.
Men jordenes rund
går icke till grund,
fast jag ej är på den; och lustigt mod,
lätt blod och blick af tårar ej skymd,
fröjd utaf lifvet på bergens rymd,
och en jord som är skön, och en Gud som är god,
de finnas väl ock efter mig, försann!
Se, den så tänker, han är min man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
