Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vens här mera lifliga, ljusare grönska, hvilken, så sällsamt
afbrytande mot vinterns oförändradt kvarstående vittnen, våra
dunkla, dystra barrskogar, egentligen är ett bevis på en
växtlighetens svaghet, hvilken i Söderns mognare natur och liksom
fullblodiga alster ej finnes. Så liknar skönheten i Norden
nästan alltid ett spädt och ljuft barn, hvars rörande, oskyldiga
täckhet redan i vaggan tyckes bedja om försköning för den
hårda lott, hvaraf det en gång skall till förgängelse dömas;
och den skarpa motsats mellan stränghet och mildhet,
lif-lighet och dvala, hvilken röjes i det nordiska årets skiften,
gör på detta sätt sin närvarelse kännbar äfven midt i dess
mest blomstrande vår. Dessa och så många andra utmärkande
egenheter, som ljuft eller smärtsamt ingripa i mänskliga
lif-vet, tyckas äfven därför mer i Norden draga människans
deltagande och uppmärksamhet till naturen och göra en
närmare frändskap till henne och hennes hemligheter, ett både
djupare och mer omfattande natursinne, till ett grunddrag
hos utmärktare nordiska själar. Redan i Nordens äldsta
gudalära och skaldekonst är det detta anlag, som i dunkla
bilder och toner uttalar sig; det är ock detta, som, genom
odlingen renadt, sedermera i nordisk vetenskap och konst
blifvit mest utbildadt.
Om natur och historia äro källorna för att lära förstå
ett folk, så är den förras inflytande märkligare på folket i
gemen, den senares på de högre klasserna, som, satta i
beröring med en större värld, af den erhålla en mångfaldigare
bildning. Det är arbetaren, i sin svett sträfvande att afvinna
naturen fyllnaden af lifvets första, enklaste behof, som också
mest får erfara, att hon i Norden, ehuru belönande omtanken
och fliten, likväl aflagt alla dragen af en klemande mor,
som ger mycket och fordrar litet. Blott ett härdadt,
arbetsamt, förståndigt släkte kunde bebo Skandinaviens dalar och
berg, eljest vore det förloradt; och äfven vår historia
återför tanken till den moraliska spänstighet och kraft, som själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
