Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moraliska driffjädrarnes förmåga att kunna höja människan
öfver både naturliga förmåner och brister. Om denna deras
kraft må Sveriges häfder tala; må de odödliga namn, som
dem pryda, bära vittne! Däremot, så snart ej fosterlandets
öden eller stora konungars exempel lifvat en allmän anda,
som ej sällan visat sig i de största företag och äfven, sedan
statens politiska betydenhet minskats, så ofta utöfver närmaste
behofvet påtryckt offentliga anstalter en stämpel af nationell
storhet, visar ock historien, att de högre stånden hos oss lätt
äro utsatta för faran att nedsjunka i yttre söndring och inre
obetydlighet. Den arbetande mängden måste i Norden värja
sitt lif med sina händer. Den gör det med mod, skicklighet
och stor kraft; och genom ansträngningens höjd blir hvilan
dess nöje; hvarför man ock hos den allt för ofta saknar den
omsorg för hvad som förljufvar och förskönar lifvet, hvilken
eljest plägar vara den vackraste frukten af genom arbetsamhet
fyllda behof; ehuru en betydlig skillnad häruti märkes emellan
slättbon och bergsbon. De högre, befriade från det
omedelbara arbetet för de kroppsliga behofven, äga ej samma
uppfordran till kraftyttring ur första handen. Den fiende de
ha att bekämpa är ej en öppen fysisk, utan en dold, och
därför farligare, moralisk. Den låter känna sig i den
förlamande tyngd Nordens stränga natur lägger på hvarje sinne,
som ej med allvarlig verksamhet upprätthåller sig själf. Lättjan
förstör hos Söderns eldiga naturer genom utbrott af våldsamma
oordningar; i Norden långsammare, säkrare, eländigare, och
är egentligen den nesliga strådöd, för hvilken våra förfäder
bådo sina gudar bevara sig. Denna inre dvala är under vår
hårda himmel en lätt undfången sjukdom, som döfvar alla
högre förmögenheter, och under hvilken den inneburna oron
i det nordiska lynnet blott yttrar sig i ett famlande efter
sken, en förlust på allt begrepp om väsende, en däraf följande
afund mot yttre företräden, och en inbördes söndring; till
hvilken dessutom det nordiska lynnet både genom sina fel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
