Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Detta är vårt! så låtom oss säga och därvid bestånda;
ty ännu blifva städs de beslutsamma folken berömda,
som för Gud och för lag, för hustrur, barn och föräldrar
stridde, föllo de ock för fiendehand tillsammans,”
säger Herman. Det är den enklaste, ädlaste heroism. Så
finnes denna äfven här. Ty heroiskt måste ett epos vara;
och äfven en familjemålning kan, såsom Goethe visat, Gud
ske lof, målas med annat än pjunk och tårar.
Och i hvilka rena former framställer sig ej denna icke
blott manliga, utan nästan ännu skönare kvinnliga heroism
(såsom hos Dorothea)! Och likväl genomgår en fridens ande
detta poem; och allt utan fras, utan grannlåt. Denna dikt
genomlyses af ett inre blygsamt ljus och har en nästan
genomskinlig skönhet.
Poem af högre sedlig skönhet har ingen skrifvit, ehuru
Goethe stundom missförstås, emedan han aldrig predikar
moral och ofta framställer dessa svårlösta kollisioner i lifvet,
som innebära fördärf. Men den poetiska rättvisan, eller rättare
den, som ligger i tingens gudomliga ordning, har ingen högre
iakttagit än denne man, som själf aldrig synes hvarken i
lärostolen eller på domaresätet.
Hvad blir fast, då allt upplöser sig? — De första,
enklaste, naturligaste plikter, och den lycka de innebära. Det
är ett ämne, som Goethe mer än en gång med förkärlek
behandlat. Så i Die natiirliche Tochter, ämnad att utgöra
första delen af en outförd dramatisk trilogi, men redan i sig
själf ett beundransvärdt helt.
Om vi i Herman och Dorothea glädjas af den sunda
borgerliga kraften, fast på sin egen grund mot yttre oro; så
se vi i Die naturliche Tochter denna samma grund såsom
ankarplatsen i svallet af inre förvirring. En ädel sidotelning
af den högsta stam kastas, rättlös och skyddlös, från de
olympiska kretsar, där troner sväfva, till marken, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
