Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjen och arbeten, som växlade med årstiderna. Att bära
aftonvard till det på åker och äng sysslande folket var en
högtid för husets döttrar, och de försmådde ej att svänga om
i polskan, om också kavaljeren vid uppbjudningen förläget
strök håret bakom örat. I änkeleken pröfvade mer än en
sylfidisk gestalt sin snabbhet, och ungdomens anskri under
kälkåkning utför långa backar skallade om vintern vidt
omkring nejden.
Midt i detta ystra lif gick ensam en tyst främling. Man
kunde kalla honom den frånvarande gästen ibland de många
närvarande. Han var smärt och spenslig, med ljust, lockigt
hår och blåa, särdeles klara ögon. Men dessa ögon tycktes
ej se något framför sig, och deras ägare vankade omkring
liksom i en half dröm. Blott om hans uppmärksamhet väcktes
på något, strålade dessa ögon med ett eget skalkaktigt ljus,
vanligen åtföljdt af ett blixtrande infall och ett godmodigt
småleende. Det var Esaias Tegnér, då förlofvad med Anna
Myhrman, yngsta dottern på Rämen. Jag kom nu ihåg, att
jag sett honom en gång förr. Han kom då till min fars hus,
sittande bakpå kronofogden Brantings schäs, och berömdes af
den fryntlige gubben såsom en särdeles färm räknare. Han
lämnade knappt sitt rum under hela vistelsen hos oss. Då
jag en gång kom i hans kammare, där han ej var tillstädes,
men hade lämnat den bok uppslagen, i hvilken han oftast
läste, tittade jag i den. Det var Iliaden.
Ingen synnerlig bekantskap oss emellan syntes just heller
vilja blifva frukten af närvarande möte. Han tog föga del
så väl i välfägnaden som i de stojande nöjena. Hans tider
voro ej husets tider, hvilka voro mycket bestämda. Man
saknade honom vid kaffe-, vid frukost-, ofta nog vid
middagsbordet. Hans vägar tycktes ej vara andra människors barns.
Efter ett par dagar skulle vi bryta upp. Mina
fågeljägare läto öfvertala sig att blifva kvar. Jag beredde mig
således att företaga hemvandringen ensam, då jag i bruksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
