Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgad. Han hade intet öga därför, utan lefde på motsatsen
emellan det nya och det gamla, hvarvid, i den mån han själf
åldrades, det senare tycktes få öfverhanden. Likväl är det
denna föryngring af det gamla, som egentligen utgör
existensens väsende. Men en blick för hvad som verkligen är och
finnes till är i allmänhet sällsyntare än man föreställer sig.
”Allt ytterligt är ställdt på gränsen af ett fel:
ju högre bergets topp, ju brantare därunder
har en lika vis som stor skald sjungit. Höjden ha vi sett
i Tegnér. Djupet har ej heller hans härmare, utan han själf
visat oss. Han var en djup natur. All ljusets strål- och
färgprakt härledde de gamle ur den uråldriga nattens sköte. Att
det fanns också en natt i denna glada, ljusa själ torde få hafva
anat. Likväl var också där ett mörker på djupet, ehuru äfven
där en himmelsk gudafläkt sväfvade öfver vattnet. Ingen har
närmare kunnat känna Tegnér, utan att hos honom förmärka
dessa skiftningar af ljus och mörker, som kommo och gingo
öfver honom utan all märkbar yttre orsak, — emedan orsaken
låg inom honom själf. Vi ha sagt, att kontrasten var hans
poesis största konst och medel. Hvarför? Emedan han själf
var denna kontrast. Därför har han däri äfven uttalat sitt
väsende, ehuru han höljde djupet af sitt innersta med att
där-öfver kasta en hel vår af blommor. I sig själf och i grunden
var hans världsåsikt mörk, dunkel, ja tragiskt dyster. En
djupare känsla af förgängelsens makt har aldrig någon burit
inom sig än denne till utseendet så glädtige ögonblickets son.
Denna motsats tärde sig allt mer fram hos honom med
af-tagande ungdomskraft; ty han kunde endast vara ung. Den
kom allt mera i dagen med förändrade yttre omständigheter,
hvilka fordrade, att han ej mer skulle fullt vara sig själf. Och
han kunde likväl intet annat vara; ty han var den
grundärligaste själ och kunde aldrig lära sig förställningen och
skrymteriet ens till deras första nödiga element. Så har han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
