Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Minnen
allt längre utåt den glädjelösa natten — flämta, slockna. Då
återstår att blicka upp till himmelens stjärnor.
De finnas, som äro vane att vandra i detta stjärneljus.
Man känner dem på blicken. Sköna blick af en lidande, tålig
själ! En mor, som från faderlösa barn ser upp, — vore
förbarmandet ofvanifrån för världen okändt, hon skulle
uppsöka och nedkalla det.
Man lär sig ock sörja. Ingen konst är människan
medfödd. Se ungdomen, hur oskickligt den därmed bär sig åt!
Det är ett fientligt möte — som mellan eld och vatten.
Hur det fräser och brusar! Här kastas det stridiga elementet
ut, om det ej segrar; och sorgens spår synas ej mer. Längre
ned på lifvets bana, eller rättare — då vi begynt med grafven
— högre upp, når ingen sorg, om ej såsom kroppslig smärta.
Där är barndomens solbeglänsta kulle. Förgäfves höjer
sorgen här sin svarta vinge. Den skymmer ej. Den glada
oskuldsfulla blicken ser öfver den, eller strålar ut sitt eget
vårljus i rymden. Så såg jag den yngsta ängeln le åt världen
öfver faderns bår; och han hade lärt sitt löje af den första,
som i världens gryning tidigast slog upp sitt öga. Sådant
förgår också ej på jorden. Heliga barndom! Att behofvet,
svagheten, den ytterliga hjälplösheten skall visa sig i så
gudomlig gestalt, det är den himmelska kärlekens mysterium
på jorden. Välsignelse omger det, välsignelse höljer det.
Det finnes helgedomar på jorden, där ingen vågar annat än
välsigna. En sådan är vid en moders kyska bröst.
Tänk er en förbannelse, sagd af dessa späda läppar!
Tänk er en oskyldig, hvars blotta tillvaro är en förbannelse
— för sin far, sitt upphof — aflad i brånad, aflägsnad med
vedervilja, kastad på världen med förakt. En sådan
förbannelse måste bränna djupt. Det bränner ingen djupare.
Och tusende känna den ej. — Huru länge?
Hvad beror ej i trädets växt på roten? Toppen skall ej
inbilla sig att han är ett träd för sig, om han ock sitter så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
