Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, väl ej öfverflöd, men välstånd, och ett sådant härskade
i allmänhet i landet. Det fanns ej en gästfriare boning än
min barndoms hem. Om julen for en talrik ungdom, stundom
i kolskrindor, omkring i granngårdarne. Jag är uppfödd
vid dans och musik. Väl kunde det ofta kallas att gå på i
ullstrumporna. Ty jag minnes rätt väl, att jag visade mig i
dansskolan med sådana, hvita, stickade af min mors hand,
vända skor, svarta satinsbyxor, omgjorda, efter att ha
tillhört ett annat släkte, och grön vadmalsjacka med stålknappar.
Likväl blef jag ingen dålig dansare; och, litet bättre utrustad,
gjorde jag ett par år därefter uppseende med min dans i
Fastings marknad. Också saknades ej öfning. Så snart
ungdom kom tillsammans, ställde min far till dans; om höstarne
nästan hvar kväll emellan sina barn, med informatorn såsom
fördansare; och hans egen stora, vördnadsvärda gestalt,
stundom deltagande i ungdomens nöje, står ännu för min
själs öga. — Det var ingen själlös glädje. Jag har sett världen,
och jag tänker nu med beundran tillbaka på den sant mänskliga
bildning, som lefde i denna landtliga krets. Våra äldre goda
författare höllos där i utomordentlig vördning. Ingen fläkt
hade ännu kommit vid glansen af deras ära. Jag har, ännu
som barn, hört Gyllenborgs förträffliga fabler, Creutz’ Atis
och Camilla, Oxenstiernas Skördar och Dagens stunder,
Kellgrens och Leopolds bästa stycken mer än en gång
föreläsas, njutas, beundras. En gammal vän af huset, som ofta
besökte oss, var därvid vanligen föreläsare.* Densamme
har jag hört ur boken öfversätta Marmontels och fru Genlis’
Conter. — De främmande nyare språken blefvo oss ej
obekanta, under det för gossarne latin och grekiska, hemma
och i skolan, gick sin vanliga gång. Mina systrar och deras
unga väninnor hade aldrig bjudit till att pladdra ett ord
fransyska. Men de läste fransyska böcker. Senare kom
tyskan in, ej utan någon opposition. Men hvad skulle man
•^Kapten B. G. von Rappolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
