- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
296

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bedragande fantasi. Jag vill till en början utmärka denna
förvillelse genom sitt resultat. Resultatet är det själfgjorda
sammanhanget i sakerna. Själfva operationen kallar man ock
att konstruera. — Då jag ifrån filosofi och poeteri kom in i
historien, och därför i början äfven ägnade synnerlig
uppmärksamhet åt hvad filosofer och poeter i och med densamma
beställt, så hade jag ej ringa böjelse för nämnda
luftslotts-byggeri, liksom ej heller ringa färdighet därutinnan. Jag blef
den tiden så bevandrad i professionen, att jag nu (liksom
frimurarne sins emellan) genast känner adepterna på vissa tecken
inom första sidan, hvaraf merendels följer, att jag icke läser
de följande; såsom i går hände mig med ett profstycke af den
berömde berlinske professoren Gans’ berömda föreläsningar
i den allranyaste historien. — Sammanhang! Hvad är
koste-ligare, nödvändigare? Ja, men sakernas eget. En glimt af
detta är lycksalighet, — men endast belöningen för långvarig
möda. Den som närmar sig till tidens susande väfstol finner
snart, att ej här allt går så trådrätt efter vissa formler. Flit,
försakelse, ödmjukhet, rent sinne äro för häfdaforskaren e)
mindre nödvändiga än för naturforskaren; ja mer. Han kan
lika litet skapa sitt föremål. Han har att göra med ej mindre
verkliga verkligheter. Men de äro af ett högre slag. Också
vågar jag säga, att ingenting så öfvertygat mig om sakernas
gudomliga kärna, som den riktning min vetgirighet allt mer
tagit på den skarpaste verklighet, i all sin höghet, litenhet,
ljufhet, bitterhet, med ett ord: i all sin sanning. Den lösa,
luftiga skönheten har för mig förlorat sitt behag. Jag söker
den bundna (i den mening, som naturforskaren talar om den
bundna värmen), den i tingen förborgade. Det är det ideal,
som det lönar mödan att eftersträfva; och jag tror mig ha
erfarit, att till dess finnande man ej bör titta i vädret, utan
snarare se sig väl för fotterna.

Ett har förblifvit från min poetiska ingång i historien.
Jag intresseras blott af det mänskliga däri, — karaktärer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free