Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad själen angår, så har jag, som i mjältsjukan ej en gång
är dilettant, mindre kännare, blott en enda anmärkning att
göra; hvilken likväl är så sann, att jag önskar blott du ej
måtte finna den för hög för mig. Du kan visserligen bli en
bättre kristen — hvilket ock vill säga en mycket bättre man
— än jag är; och min stora tillgifvenhet för dig måtte väl
komma däraf, att jag hos dig finner någonting som jag hos
mig saknar. Men hittills har det förefallit mig som om din
teoretiskt-kristliga filosofi ännu motverkades af en viss
förstockad hedendom, den där väl torde vara din egentliga onda
demon: ett stycke upproriskt jag = jag, som just gör denna
ödsliga ensamhet, hvilken är det första och sista i all din
klagan. Ack, min bäste vän och broder, hvilken människa
är väl ensam? Blott den, hvars vilja och karaktär isolerar.
Men denna utan tvifvel största af alla olyckor är tillika just
den första hädelsen: ett affall från den kärlek som är lifvets
egen princip, — fjärran för de högmodiga, men för de
ödmjuka (hvar och en efter sitt mått) i salighet nära. Den
motsatta principen kallade man förr ”högmodsdjäfvulen”.
Med ett ord (som du visst ej missförstår) : kör ut bemälte
djäfvul — och du är sund, och de i sig själfva så härliga,
men nu förbittrade krafter, som lifvets herre hos dig nedlagt,
skola med fröjd i alla toner sjunga sitt ursprung, En
näktergal, en ros, ett element ville du (af hednisk förtviflan)
hellre vara i vettlös natt, än att äga det människan
inneburna himmelska ljuset; eller ock ville du förmätet råda
öfver lifvets högsta mysterier, såsom din egendom! Är detta
poesi, så måste den ock vara hemmastadd i helvetet. Var
det, som är bättre än näktergalen och rosen: din klara faders
klara barn; och du skall då tillika som de, men på rikare
vis, förkunna hans under. Ty platt onyttige tjänare äro vi
ju alle. Men hvarför skulle vi ej i den eviga solens blick
fröjda oss vid utöfningen af våra krafter? Och i känslan
af denna oskyldiga fröjd äro vi ju med allt förbundne, ehuru
20. — Nationallitteratur. 8.
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
