- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
312

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag åtagit mig, i nationens, i världens ögon. Jag kan ej bli
det otrogen.

Jag hindras lika mycket af de piikter, jag skulle gå till
mötes, som af dem jag skulle lämna. Jag är för samvetsgrann
att taga ett biskopsämbete såsom en maklig bärgning. En
gång biskop, blefve jag det helt och hållet. Ju senare jag
inträdde på den nya banan, ju mer fordrade den hela min
uppmärksamhet. Man hade på detta sätt kanhända fått en
otadlig, medelmåttig biskop. Men på Erik Gustaf Geijer
vore det slut. Det är ej högmodet som talar, utan ödmjukheten
och samvetsgrannheten.

Jag räds för denna höghet, denna nya bana, dessa nya
plikter.

Bättre att verka i den krets, där jag är hemmastadd och
vet mig ej arbeta utan nytta. För Uppsala akademi är jag ej
obetydlig. Den skulle förlora mer än Värmland vunne.

Äfven i ekonomiskt afseende kunde vinsten vara
problematisk. Jag är ingen rikshushållare. Med ej större
skicklighet i detta afseende gör man bättre att inskränka än att
utvidga sina affärer. Dessutom huru många präst-, ja biskopshus
lämna någon förmögenhet? Prästinkomster äro ämnade att
ätas upp och bli uppätna. Nådären äro ståndets palladium
och största ekonomiska privilegium.

Jag vet, hvad jag i detta afseende försakar för min familj,
och det rör mig mycket. Jag måste söka tröst i den
öfver-tygelsen, att jag blifvit min kallelse trogen och att försynen
ej öfvergifver dem, som på henne förtrösta.

Hvarför jag ej sagt detta förr, kunde någon invända.
Skälet är, att jag ålagt mig tystnad i alla sådana fall, tills
jag nödgas tala. Jag kunde ej på förhand afsäga, hvad jag
ej kunde veta, om det skulle mig bjudas. En föregående
erfarenhet hade lärt mig, att jag inom mitt fädernestift skulle
erfara motstånd. Det har ock ej uteblifvit. Ord på förhand
begagnas i sådana fall blott af intrigen. Man kan ej säga, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free