Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a tt taga med mig. Jag har ställt den på en allt djupare, bredare
basis; men emedan jag ständigt varit i framskridande, har
jag känt mig och känner mig ännu ung. Jag har följt min
genius, enligt det råd oraklet gaf romaren, och jag tänker
med Guds hjälp att vidare följa honom.
Till OBEKANT ADRESSAT.
Uppsala den 9 febr. 1843.
Jag är hvarken en kyrkokristen eller ens en bibelkristen,
ehuru så mycket af en kristen, att jag kan finna uppbyggelse
i både kyrka och bibel. Korteligen, jag är en kristen pä
egen hand. Tusende befinna sig med mig i lika läge, i själfva
verket alla som ej kunna nöja sig med en blott auktoritetstro
och som äro nödgade att ur egen erfarenhet och eftertanke
bygga sig sin egen religion. Detta individuella, nu det enda
lefvande i religionen, så splittradt det må synas, pekar dock
öfver allt till ett gemensamt mål, till en i grunden liggande
enhet för mänskliga öfvertygelsen, som just under
civilisationens intrasslande af alla mänskliga angelägenheter och
genom själfva mångfalden af intressen och bemödanden allt
mer kommer i dagen. Människa, mänsklighet är allt samma
väsende; vi lefva, vi må vilja eller ej, endast i och genom
hvarandra; den enskilde i det hela, det hela åter i den enskilde.
Det är endast genom detta allas sammanhang med alla som
vi existera för hvar andra. Ty endast lika känna lika. Det
är så sant, att vi ej heller skulle känna Gud, om han ej i
något afseende vore vår like. Den stråle af hans väsende,
vi alla bära inom oss, är en afglans af den urbildliga, eviga,
ideala människan — människan sådan hon är i Gud. Vi
förnimma rösten af detta medväsende eller urväsende, som
vi alla bära inom oss, i samvetets lag. Men ju oegennyttigare,
uppriktigare, hängifnare vi följa denna lag, dess mer hänvisar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
