- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 9. Svensk romantik, 1. Atterbom, Hedborn, Elgström, Afzelius, Eufrosyne /
6

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Benämningen romantik på kristen medeltidsdiktning
vann burskap genom det begynnande 1800-talets
nyromantiker. Men redan i 1600-talets Europa brukades ordet i mer
olärd och populär mening, exempelvis om landskap ungefär
som nu, och Rousseau, landskapspoesiens och nyromantikens
anherre, använder det betecknande nog på samma sätt. I
Sverige kunna vi följa det från 1700-talets sista årtionde,
fastän det säkerligen förekommit här tidigare. Sin stora
betydelse fick det först i Tyskland som slagordet för sträfvanden,
hvilka voro de mest radikala, de längst gående i den
germanska resning mot 1700-talets franska kultur, som
betecknade en europeisk nydaning utan like sedan renässansens
dagar och inom hvilken mänskligheten sagt några af sina
djupaste ord.

*



1700-talets ”europeiskt”-typiska poesi i Sverige hade
med Dalin, Kellgren och Leopold rört sig i Lovisa Ulrikas
och hennes sons slottssalar. Likasom i Paris hade den varit
pompös och kvick om hvartannat, och den hade stått i
förhållande till hof- och sällskapslifvet, hvars slagfärdiga esprit
var själen i denna föga känslodjupa men leende och
förfinade diktning. Först under frihetstiden, i samband med
handfast engelsk common sense, senare med gustaviansk rokoko
och fransk filosofisk upplysning, var den barn af en tidsanda,
som ville le och deklamera, förjaga vidskepelse och fördomar
och till medborgerligt väl upplyfta världen i det rationellas
rena ljus — där nu allting blef så märkvärdigt själfklart och
till slut en smula intresselöst och abstrakt. Denna
utåtvända tidsanda var fransk; den hade äfven hos oss gjort
sin stora ”upplysnings”-gärning och inom poesien skapat
korrekthet och stor stil, men vårt folks och vår germanska
stams själsriktning, som djupast icke är ”förståndig” och
social utan inåtvänd-mystisk och individualistisk, hade ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/9/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free