Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utifrån undangömda hem i skog och mark uppstiger den nya
poesiens morgonsolsken. Hela det nya diktarsläktet har från
början ingenting att göra med hufvudstadslif och hof och
sällan något med franskhet; däremot lefva gammalsvenska
traditioner och religiositet upp i dem, likasom den svenska
naturens mystik. Dessa poeter komma från Dalarna och
Öland, från Värmland, där furan står ”hög och allvarsam
och blickar ned på dig”, och från Östergötlands skogsbygder.
Alla möta de den nya germanskt-europeiska bildning, som
i dem alla bringar till blomning deras germanska ras, deras
svenska nationalitet och deras personliga ursprunglighet.
Wallin och Stagnelius, Geijer och Tegnér, Atterbom och
de andra fosforisterna stå sinsemellan i mycket olika
förhållande till det adertonde århundradet, men känslan för
tillvaron såsom irrationell och oändlig ha de samtlige. Som jag
sökt uttrycka det annorstädes: tidens gubbmask med det
ödsliga och förvittrade Voltairelöjet omdanas till ett rosigt
barnaanlete, som ånyo ser tillvaron med barnets oskuldsblick
— hvarje intryck är friskt, lifvets träd skjuter åter gröna
skott, det klingar mellan dess grenar, och det står en doft af
vår, en glans af morgon omkring det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
