- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 9. Svensk romantik, 1. Atterbom, Hedborn, Elgström, Afzelius, Eufrosyne /
20

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urval den scen i ”Fågel Blå”, där Florinna i fångtornet
drömmer och fantiserar med Rosa!

Faktiskt gick dock denna lyriska stil äfven hos Atterbom
själf snart öfver i dikt efter vanliga principer med bestämdare
åskådnings- och tankeinnehåll, fastän hans poesi alltjämt
förblef omedelbart suggestiv genom kolorit och språkmusik. Ja,
han kunde — som i här föreliggande ”Minnesrunor” —
skildra en landtlig sommarkväll med enklare verklighetsord
än, Franzén undantagen, hela hans svenska samtid. Men
om han delat den gyllne lyran med andra, så har han ensam
lyssnat till instrumentet, som icke sättes i gång af
människohand utan af vinden, af allnaturen själf, har hört
”eolsharpans” nattliga andehviskningar, där det klingar ut, som

”blott ofödd Psyke känt”.


Eolsharpan, det är den romantiska lyrikens symbol.

Och den verkliga makten i nyromantikens poesi ligger
väsentligen däri: mer än någon har den anslagit innerliga
och underbara strängar, som leda långt ned i själens
”alogiska” och öfversinnliga djup. Denna schellingska
diktarfilosofi, som lärde att alltets gudomliga själ strålar fram i färg,
tonar ut i musik — hur tycktes den icke få rätt i denna poesi,
som själf blef en öfversättning i färglek och ton af själens
hemligheter!

*



Står i den atterbomska romantiken (liksom i Viktor
Rydbergs) ”de fagra tingens skara” mot bakgrunden af en
himmelsblå oändlighet, så betyder detta slutligen att tillvaron
uppfattas som djupt värdefull. För de lefvande, positiva,
uppbyggande lifsmakterna har den en känsla och en hänförelse,
som visserligen förblifva ren själsmelodi utan en Geijers
kontakt med bred och ”hårdlekt” verklighet, men som icke äro
mindre äkta för det och vida öfvergå hvad vår svenska dikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/9/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free