Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felicia! — Hvad kan det annat svara?
Felicia! — Hur kan hon fjärran vara?
Felicia
framträder från en annan sida mellan tvenne höga rosenträd.
Felicia — hur kan hon fjärran vara
ifrån sitt jag, som sig i skugga gömt?
O Astolf!
Astolf.
Hör, det är min ljufva fara,
min död, mitt lif, som ropar mig så ömt.
Han ilar henne till mötes.
Felicia.
Jag sökte dig i festens jubelskara.
Du fanns där ej — och glädjens mått var tömdt!
Den granna hvirfvelns tomhet mig förskräckte:
jag flydde hit — och snart din röst mig räckte.
Astolf.
Jag flydde dit — och snart din röst mig räckte,
så känd, så klar, mitt hjärtas näktergal!
Af den musik, som fordom tiden väckte —
när han steg ned från hvilans azursal,
ett fullsöfdt barn, och sina vingar sträckte —
än klingar ekot i din sång, ditt tal.
Min barndom hörde det bland hemmets tallar;
det lifvets morgonstund tillbaka kallar.
Felicia.
Det lifvets morgonstund tillbaka kallar,
så länge tiden själf ett barn blott är.
Han åldras ej på dessa blomstervallar,
hos mig sitt första anlete han bär.
Från dig till mig det samma eko skallar.
Mig tycks, du var i samma sal mig när,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
