Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spinarosa.
På trappans steg, i vasers mängd, högvuxna rosor glöda;
de tänka på den hvita hals och på de läppar röda.
En löfsal bilda de, en lund, till härskarinnans vakt
och låna blygt från hennes kind sin locknings hela makt.
Zefyr.
Så, utan like skön som god, i enslig natt hon döljer
hvad, huldare än dagen själf, sig för hans längtan höljer.
Spinarosa.
Den väna hjässan lutar hon till ingen makes bröst;
hon är sig allt: sin värld, sin fröjd, sin saknad och sin tröst.
Zefyr
betraktande honom.
På tråden ha vi nu din forskning hjälpt;
men anställ dock ej alltför långa rön
med detta förhänges beskaffenhet! —
Min hvilostad jag träffar vid en källa,
i sällskap med min brud, begriper du.
Går med Spinarosa.
A s t o 1 f.
Han har en brud! Och jag. . . Men bort! Den plats,
där nu jag står, bör bränna mina fötter . . .
Ursinnige, hvart denna ingång leder
är ej förborgadt mer . . . Blygs för dig själf! —
Jag går igen, att söka opp mitt gästrum.
I detsamma han vänder sig om att gå, rör han medvetslöst vid en
fjäder, anbragt i en af smaragdkolonnerna, och den hemlighetsfulla förlåten
rullas hel och hållen opp med yttersta hastighet.
Försent! Du bönhörd blef emot din vilja!
Mitt ödes gunst bereder mitt fördärf.
Förmätna ögon, vågen än en blick,
och böten sedan med en evig blindhet! -—
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
