Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nejden omkring ungdomskällan.
Natt, mörk, men lugn; i korta mellanskof framtindrar här och där en
stjärna ur molnen med blekt, darrande skimmer.
Källans genius
uppreser sig ur henne i sitt guldstrålande vattentält.
Huru tyst, huru skyggt, huru dunkelt är allt!
I bågar spring upp, mitt flytande guld,
gör hvar båge så hög, att ej palm, ej cypress
kan så högt upplyfta sin hjässa!
I förbidan jag står, att mitt älskande par,
sedan länge försonadt, skall närma sig hit.
Gif dem dager, pärlande eldflod,
att i kärlekens frid, i dess helgaste stund,
de må skåda den kalk, där du rågas af mig
ur eviga, ljuft doftande ådran!
När de tömma den, näktergal, opp! Från din flöjt
sänd en drill, liksom nyss! Du får blunda rättnu . . .
Öfver rosornas fält, kring min grottas smaragd
sänd ut, liksom nyss, din bevingade tons
vällustiga kval, som med smältande klang
genom alla varelser skälfde.
I lundar, som hållen er andedräkt,
I vatten, som sofven i sofvande park,
stämmen i med er fröjd, stämmen i, stämmen i! —
Har den mistat hörsel och röster? —
Det är ungdomens gud, som er manar igen.
Så hviska då, fläkt! Så spela då, löf! —
Hvarför tigen I alla så envist?
Näktergalen.
Tyst! Väck honom ej! Gör dig stum, liksom jag!
7. — Nationallitteratur. 9.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
