Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Daniel Amadeus Atterbom
Felicia
förlägen.
Mödosamt han den förgömt,
men mitt är felet; alltför skugglik stack den opp,
med hot, i brynet af vår ljusa glädjerymd.
N y x.
Du talar sant. 1 stängen banan för hvarann
till bägges mål, till bägges väl. Så skiljen er!
Felicia.
0 moder, om till ömhet, till barmhärtighet
en fiber blott bevekas kunde i din barm,
om du ett hjärta ägde för ditt barn — hvarför
1 tid ej varna fjäriln för det ljus, som dock
så oförhindradt locka fick den svagas flykt?
Hvarför det låta tändas här? Hvarför ännu
af mig begära vilja, vingar, spänstighet —
sen af mitt hela väsen ej en punkt är kvar,
den lågan ej med ljufligt mord alltren förtärt?
N y x.
Ej varnat? — Hvad? — När du ett vattsprång, prydt
med flärd,
befallde lönligt ledas från din ungdomsbrunn
inom ditt slott och rummet, där du trodde bo
från mig aflägsnast, höjdes ej min varningsröst?
När sedan han var kommen, han, som komma fick
blott för att ställa dig och sig på samfälldt prof,
förbjöds du ej att nånsin låta gästens fot
gå dit, där nu af brokig ståt, i barnslig smak,
omskimrad är en delad hvilas drottningsbädd?
Felicia.
O moder, har du älskat? — Nej, du visste då
att kärlek mäktar säga allt, blott icke nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
