Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gnomern a.
Si! Med blickar, så släckta, som släckt är hans bloss,
räcker körsvennen ut sin iskalla hand,
och, som krita så hvit, vid vårt brandgula sken
den i tyglarna griper med kraft. . .
Men hvad svänger han där i den andra så högt?
Ha, den dåren ju vill mana spännet till fart
med den slocknade facklan? — Hör på!
Kom och tänd den hos oss!
T a n a t o s.
Ej vid edra hon tänds!
Metallfursten.
Höga drottning, farväl!
Gnomerna.
Lycka till, lycka till! —
Hur det frustande spann nu med dönande flykt
sträcker ut, trafvar lätt
öfver vindiga fält, öfver rullande moln!
Det går fort, det går fort!
Metallfursten.
Nu till arbet igen!
Gnomerna.
Nu till arbet igen!
Ingen strimma från öster må hinna oss här,
vi ha flitigt bestyr, och all dager är flärd;
att i solskenet gapa på gräs och på träd,
det är lättingars värf!
På sitt städ hvar och en af vår idoga släkt
smider grenar och blad, smider blomster och frukt
af en art mera fast, af en art mera grann,
när i gnistrande hvalf, under haf, under jord,
våra släggor ge skall.
8. — Nationallitteratur. 9.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
