Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Astolf
med bruten röst.
Barmhärtighet! — ej för mig själf... för henne!
Tiden
med hånlöje.
Du talar om barmhärtighet — till mig!
När har Saturnus skonat sina barn?
Han trycker Astolf hårdt intill sig, andas på honom och låter honom
sedan falla till marken.
Astolf
döende.
Det längsta lif är blott ett ögonblick
liksom det kortaste . . . Felicia,
med dig var ögonblicket evighet!
Han dör.
Tiden
efter att en kort stund ha betraktat honom.
Så är då detta värf fullbordadt. — Bort,
till millionerna, som återstå!
Han sätter sig på vagnen, som genast bespännes raed flygande drakar;
i luften möts han af Zefyr, som hastar förbi honom.
Zefyr.
Hvad har du gjort, förfärlige?
Tiden.
Förvandlat!
Tiden med sin vagn försvinner.
* * #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
