Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felicia
skyndar uppför gången.
Hvar är han? — Blef jag narrad? — Gudar, nej!
Där framme skönjes han . . . Han ligger? Ja,
och somnad, som det tycks! — Hvad? Somnad nu,
i denna stund? — Dock, hvarför icke? Restrött
han satt sig där och gripits af en slummer,
som länge fåfängt lurat på sitt rof! —
St! St! Jag nänns ej störa honom då.
Jag upp och ned går några slag i gången,
tills hjärtat lättare kan andas ... O,
lång har mig tiden synts; men god du var,
som så pass snart ändock bröt af din irrfärd! —
Hon går till honom och studsar vid åsynen af den nya inskriften i
stenen öfver hans hufvud.
Hvem understår sig rista slika ord
i denna park, som gäckar Tidens makt?
Läser inskriften till slut.
En ”fristad”! Har åtminstone ej en
af dem, som här så oförsynt beklagas,
hos mig den uppnått? Hvem djärfs det förneka? —
Dåraktiga försök — och straffvärdt dock!
Ty människornas lott, den smittar lätt
ifrån sig; mer och mer jag känner det!
Lutar sig öfver Astolf.
Så blek! Så öfvermåttan blek! Omöjligt
det gagnar honom nu att längre sofva.
Min Astolf! — Astolf! — Vakna! Ja, en blekhet
af sådan art har ej han visat förr.
Har han från jorden återkommit sjuk?
Hvad? Eller kanske känslig mer än fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
