Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycklig kände sig hvar närmad sfär.
Ljuft hvar åder slog i kreaturen,
menlös låg på rosenbädd naturen;
alla andar följde mig och sjöngo:
”Fromhet skaparns skönsta tanke är!”
Kom så Adam: ”Hulda ängelinna,”
klang hans röst, ”låt mina böner finna
nåd hos dig, o Lilith, blif min brud!
Se, jag irrar ensam, utan maka ...”
”Djärfve jordson,” ropte jag tillbaka.
”sök en brud, som du, af mullen buren!
En gudinna älskar blott en gud.”
Skaparn af sin sons förtviflan rördes,
vredgad Zebaot i stormen hördes :
”Stolta, tag ock du en jordisk lott!
Först vid tidens ända öppnas åter
Edens port och domaren förlåter.
Ej att du försköt ett lägre väsen
att du såg din höghet var ditt brott!”
Mina vingar nu från skullran falla
såg jag, hörde icke längre skalla
jubelkoren kring Jehövas tron.
Ur en dvala väckt, mig bojan tryckte,
ögat sig för högre syner lykte,
och förgäfves lyssnar mer mitt öra
efter någon öfverjordisk ton.
Kort är lifvets sommar. Kalla ilar
störa tanken, som i minnet hvilar
af det forna paradisets vår.
Blott när aftonfläkten kring mig bäfvar
lik en kerubsharpas eko, sväfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
