Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DALIN.*
Äter kominer vår:
skaldens ära står
som en löfgrön ek ur vinterns dvala.
I dess skygd jag säll
haft en tid mitt tjäll,
tecknat an, hvad minnets fåglar tala.
Syner kring mig lekte,
nymfer mig bevekte,
än som Marjo, än som Melicerta.
Fröjd kring luft och jord,
milda löjens ord
sjöng för kungasjäi och herdehjärta.
Nöjen utan tal!
Fagra Uriksdal,
Malmvik, Drottningholm! Hvad sälla stunder
snillets drottning njöt,
räddad i ert sköt,
med sitt hof i edra fria lunder!
Ofta ned ur borgen
kom hon, tyngd af sorgen,
blixt i ögat, moln på Junopannan;
då steg skalden fram,
söfde med sitt glam
kvalets orm, och blixten biet en annan.
Vid sin pärmeskrift,
tjust af fornbedrift,
själf han ofta mörknade i hågen :
* Af slöt skildringen af Olof von Dalin i »Svenska siare och skalder».
Uty. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
